En avsvimmad bouldrare är ju en perfekt örnmiddag.

Ytterligare en bild från Örnblocket. Namnet har blocket fått på grund av alla örnar jag har sett här när jag har besökt hygget. Antagligen har de lärt sig att bouldrare ibland trillar ner och svimmar av. En avsvimmad bouldrare är ju en perfekt örnmiddag. Så det är nog bäst att klättra med hjälm, ballistiska skyddsglasögon och skyddsdräckt här om olyckan skulle vara framme.

Selfie. Jag på ett läckert projekt "Örnmiddag". Går upp till kanten och 

efter mer borstning går man upp vänster mot den lilla tallen.

Det kommer mera....

En riktig pärla mitt på hygget.

För ett tag sedan skulle jag ut och leta efter ett block som jag hittat på satellitbilder. Lite diskret kikar det stora blocket fra bland några träd. När jag var på väg till platsen körde jag förbi ett nytt kalhygge. 100 meter upp på hygget låg ett stort block helt öppet. Jag snabbade mig dit och vilket block. Flera überfina linjer. Kvalitén är mycket bra. Öppet runt om. Nu har jag ägnat ett par timmar åt att borsta blocket. Tar lätt en hel dag att borsta bort allt. Måste ha med mig rep nästa gång. Har nu fått gjort 2 problem. Har borstat flera projekt. En riktig pärla mitt på hygget.

Jag på ett fint problem med fina juggar och några vassa crimpar.

Testar en variant på ett problem. Dynamiskt move långt ut till 

vänster till en liten crimp. Sedan upp via små crimpar till fina toppjuggar.

Det kommer mera....

Mina snart femtioåriga armbågar tyckte det var jobbigt.

Ännu en bild från senaste sessionen på Ängsblocket. Vet ej om den här linjen är gjord av Jimmy "CaféClimb" eller om det är någon av linjerna till höger om det här problemet. Gjorde ståstarten som är fin och småjobbig på slutet. En tung mantling sedan skick till en bra topp. Mina snart femtioåriga armbågar tyckte det var jobbigt. Sittstarten blir hård och fin. 

Jag innan skicket till toppen. Kul för armbågarna. Sittstarten blir riktigt sjysst.

Det kommer mera...

Faster Harder...

 TB303. Mums! Lyssnar på gammal acid och Scooter på väg till blocken.

Min gamla acidbatiktröja ger mig oanade krafter. Jag borstar nonstop i över en timma. Knogarna blöder, solen är på väg ner och stålborstarna glöder. Sedan börjar jag klättra. Crispy.

Faster harder. Gör några problem sedan är all acidbatikkraft borta.

Den räcker dock till att äta en lussebulle och köra hem.

Min acidbatiktröja ger mig oanade krafter. Musklerna som är inbäddade i fett och senor trivs.

Dom blir dock trötta snabbt. Borstandet tär. Men att borsta sten är ju så kul.

Det kommer mera...

I skogen kan ingen höra dig skrika.

Har varit lite inaktiv på bloggen men har ändå inte legat på latsidan. Sten letar jag efter hela tiden. Utökat mitt sökområde rejält. Senast åkte jag en tur på 25 mil. Åkte runt i skogarna i närheten av Stefan Rasmussens hood. Vad mycket sten det finns!!
Jag och fästmön hann med en resa till Österrike efter sommaren. Alpluften och Stroh-rom gör en gott. Jobbat, varit nere i Göteborg ett par gånger, letat sten på satellitbilder etc....

Nu har jag börjat med att borsta ett gäng områden runt Norrköping. Här en bild från ett fint, litet område 20 min från Norrpan. Fast fin sten precis vid en liten grusväg. Några hårda projekt finns här för den som orkar ta sig upp för 7c-8a-ish. Annars lite gott och blandat för svaga, lagomstarka och nypstarka plastklättrare.

Jag på den fetfina "I skogen kan ingen höra dig skrika".

Det är roligare att gå upp för ett berg i Österrike än en kulle i Kolmården.

 

En fin sten med flera branta linjer.

 Samma sten som ovan.

 

 

Den här stenen borde falla ner. Mysko och ascool. 

Man når precis upp till stenen underifrån. 

 

 

Samma sten som ovan. Barskt. Vildsvinen gillar att ha kul under stenen.

  

Brant. Hittade 30+ stenar i det här området.

 Fet sten med flera linjer runt om.

Samma sten som förra bilden. Snygg jamspricka...

Det kommer mera...

Världen är ytterligare ett problem rikare.

Jag och Jocke älskar att göra/skapa nya problem. Hitta stenen, linjen och sedan borsta och förbereda. Har man tur sänder man och världen är ytterligare ett problem rikare. Att hänga på gamla utslitna problem dag efter dag för att kunna ticka av en grad är inte vår grej. Vi gillar att klättra året runt och se naturen runt oss skifta. Bouldrare har en säsong och den är 365 dagar lång. Neobouldrare delar in året i bra och dåliga säsonger.
Vi kan repetera gamla problem men då får vi verkligen ha brist på nya. Dock har vi alltid nya problem som väntar, som tur är. Men att sända ett och annat vintageproblem kan vara kul ibland.

Jag sänder vintageproblemet uppe i bergen nära sommarstället. Här i dessa berg har jag letat sten i 35+ år.

Vid nästa visit ska de tunna projekten bredvid sändas.

 

Jocke sänder en ny slabb. Fina vassa sidogrepp och osynliga fotsteg bjuder på en fin tur.

 

 Jag nyper på ett av Jockes nya problem. Den här stenknallen erbjöd många fina linjer och projekt.

Utsikten och fikahyllan dög de också.

Det kommer mera....

Pirayavassa crimpar och dåliga fotsteg men fin utsikt.

Retrobouldering och pinfärska FA. Jag och Jocke njöt av utsikten från slabbarna uppe i bergen på Tjörn precis runt hörnet från sommarstället. Älskar dessa berg. Dom erbjuder allt från 30 meters tradturer, boulderblock till sköna slabbar. Mycket är gjort men det finns massor kvar att göra och alltid hittar man något nytt.

 Jocke sänder den fina slabbsprickan. Det finns ett gäng minimalistiska slabbprojekt kvar att göra.

Nypigt med fin utsikt. Ett ställe som jag ofta återkommer till. Det roligaste är att visa alla 

gamla sektorer till klätterpolare.

Jag jobbar på ett tunnt projekt. Pirayavassa crimpar och dåliga fotsteg men fin utsikt.

Det kommer mera...

Får det lov att vara lite knölros?

Maj passerade snabbt. Jag fick en session på Ängsstenen sedan en fin klätter- och renssession vid Neonväggen innan benen började krångla. Svullna och ömma underben. Kunde knappt gå. Misstänkte Borrelia men har ju inte sett någon "ring". Sedan dök det upp 20+ knölar på underbenen. Efter turer till sjukhuset (som skrattade ihop ett svar..". -antagligen överansträngning". Amatörer.), ortopeden och vårdcentralen kom det fram att det är något som triggat igång Knölros. Kul! Det läker ut av sig själv men det viktiga är att ta reda på vad som utlöste knölrosen. Misstänker att det var magsjukan i regnskogen eller från något av alla insektsbett man fick. Det är barskt att leta efter orkidéer i regnskogen. Nu är det bättre och jag kan gå normalt och slipper se ut/gå som en cowboy som ridit på en fet häst.

Jag på en variant av den fina areten. Start på listen längst till vänster 

sedan traversera ut till areten.

Jag klänger upp för ett problem som numera heter "Får det lov att vara lite knölros?". 

Lillträdet i förgrunden orkade jag inte såga bort. Det är ett tecken på att dagen är till ända.

Det är barskt att leta efter orkidéer i regnskogen.

Det kommer mera... 

Holocene extinction.

Här en bild från det senaste besöket vid "Ängsstenen". Jag sänder det fina crimpiga problemet som går till höger om areten. Det går att göra en sittstart som då blir mycket hårdare. Ett par problem till vänster om mig och många projekt/problem runt hörnet till höger. Det finns problem åt alla.

Här sänder jag "Holocene extinction"

Det kommer mera...

Där står man själv på ett hygge och skriker.

Här kommer ett gäng bilder på de senaste fynden. Jag hade som sagt hittat en stor sten på Hitta.se och åkte för att kika på den. Såg att det fanns mycket i området. Men problemet är att man inte ser allt. Kika på bilden från Hitta. Alla de stenar jag hittade finns med på bilden men bara ett fåtal syns.
Übertrevligt område med flera stora och mellanstora stenar ett stenkast från parkeringen.

 Där står man själv på ett hygge, mitt ute i tassemarken och skriker. Glad över att ännu en 

stenletartur har levererat fina stenar. Det här blocket var det jag såg på satellitbilden här under...

 

 Stenen syns i mitten. Parkering vid timmerhögarna. Precis vid parkeringen fanns det fler block. 

 Brant och hårt. Ett par block låg samlade i skogen nära vägen.

 

 Samma block som ovan. 

 

 Trillade på detta block. Också nära den lilla vägen. Dold av stora tallar. Suuuuperfin stenkvalité på allt!

 

 Stenen på hygget. Väggen till höger är ca 5 meter hög.

 

 Oj...där hittade man ett till block. Finfin stenkvalité och coola linjer.ca 5-6 meter hög.

10 meter från parkeringen.

 

 Samma som ovan.

 

 Fint mindre block. 3-4 meter högt. Fetfin arete. 

 

 Samma sten som ovan. En till fin arete, fin fingerspricka etc...

Precis vid parkeringen.

 

Überfetfin sten. Flera udda och fina linjer. Vackert vid en äng och 50 m från parkeringen.

Det kommer mera....

Mitt framför näsan.

För ett tag sedan var jag ute på en av alla mina stenletarturer. Jag hade lokaliserat stenblock på en satellitbild på ett hygge söder om Norrköping. En bit ner mot stenarna såg jag ett block susa förbi. Jag svängde tillbaka bums. Stenen låg där på en äng helt orörd mitt framför näsan. Omgivningarna är fina med ängar och små dungar.
Parkering ett par hundra meter bort. Jag fortsatte min tur och under dagen som gick hittade jag 30+ block. Många riktigt fina och stora. Jäklar vad block det finns i skogarna här!
Ängsblocket besökte jag för några dagar sedan. Borstade och rensade ett par timmar tills knogarna var blodiga. Sände ett par fina problem. Sedan åkte jag och Karl Eric dit och sände. Ett par fina problem blev det. Vi hade även tur att träffa markägaren som gav oss tillåtelse att klättra där.
Här kommer lite bilder från ängsstenen. Dagarna framöver kommer mer bilder bla från den senaste stenletarturen. Många fina block blev det.

Om ett litet tag tänkte vi ordna en liten gathering vid klippan. Mer info kommer....

 Ängsblocket innan borstning 1. Till vänster om det lilla trädet jobbar vi på ett hårt crimpprojekt.

 

 Den brantare sidan erbjuder många fina linjer. Sprickan måste göras i fin stil med jam/fistjam.

 

 

 Karl sänder ett coolt problem som erbjuder bland annat ett enfingershål.

 

Karl på sittstarten av den fina areten. Fin sten och härliga grepp.

 Jag skickar ett fint "Cold Steel". Ett av greppen är nästan lika vasst som en Cold Steel Tanto!

 

 Finfin stenkvalité.

 

 Jag på den luriga sprickan. Sluttar åt fel håll. Endel av kanten är så vass att den sakta skär igenom skinnet. Lattjo!

 

 Karl Eric skickar areten. Vi hade tur med vädret. Stora regnmoln passerade och ett par droppar föll.

 

Jag på den jobbiga hajfenareten.

Det kommer mera....

Fistsylt.

Den nya klippan ute på Vikbolandet erbjuder inte bara crimpar, slopers och hål, här finns även en fin spricka. 

Problemet "Fistsylt" är perfekt för den som vill öva på sina jamtekniker. Det är bara att jamma och bita ihop.

Jag njuter av den fina sprickan "Fistsylt". Alltid trevligt att kunna göra 

 sprickboulders. Här kan man använda lite olika typer av jamtekniker.

Sprickmys!

 

Ett av alla fina problem. Crimpar och en trevlig slät topp med Annotsandstensfeeling.

Fina crimpar med skön struktur.

Ett av alla hål på väggen.

Hålet på Vikboareten.

Det kommer mera...

Menlöst låg men ändå så kul.

En liten sten ovanpå en annan sten. Vid sidan av den fina Vikboareten ligger den här roliga lågbollen. Jag satte mig ner, benen i split (vad jag förmår) och båda händerna i sprickan under stenen. Det måste gå att dyna till toppen. Jobbigt men det gick. En udda statisk sträckningsdyno. Sedan en seriöst jobbig mantling. Gjorde även ett par varianter som också var roliga. Menlöst låg men ändå så kul.
Storleken har ingen betydelse!

 Lågbollen. Flera roliga varianter som alla avslutas i en jobbig mantling.

 

 Jag når toppen. Nu väntar en jobbig mantling. Menlös men rolig. Stenen alltså!

 

 Mina vackra byxor som köptes nere på Rivieran i början av åttiotalet.

Fransk design, dock ej Chanel!

Det kommer mera...