Jag känner på en sloper och funderar på varför jag åker 8 mil för att känna på en sloper...

Att hitta en sten kan vara lite klurigt. Men till hjälp har jag till exempel hitta.se, Google Earth, Terrängkartan och GAIA GPS. Med dessa hjälpmedel är det bara att börja söka av landskapet efter sten. 

I början var det svårt men med tiden blev det lättare och lättare. Mycket på grund av jag lär mig att hitta bra sten med hjälp av skuggorna. Titta på kartbilden här under. Ser ni stenen? För en erfaren stenletare ser man den bums. Den stora stenen sticker upp mellan träden och den har en rejäl skugga men även en stor solbelyst yta.

Jag hittar många stenar men sållar rejält. Jag jämför stenens skugga med trädens skuggor och med referensstenar (Som jag vet hur stora dom är). Jag markerar var stenarna finns i Google Earth och hur bra dom är. Sedan märker jag ut alla på Terrängkartan. Sedan är det bara att ge sig ut i tessemarken och leta.

Stenen på satellitbilden var ett fint fynd. Jag åkte en bra bit norr om Katrineholm där jag sett endel fina småstenar längs vägen. Den här stenen har utmärkt stenkvalité och den har flera snygga linjer. Även det branta taket har grepp. Ett überfint fynd. Sedan letade jag upp andra stenar som jag markerat och det visade sig att det fanns mycket sten i området.

En sak förvånar mig. När jag eller någon annan stenletare lägger ut nya stenar då finns det alltid ett par stycken klättrare som inte skriver så mycket mer än "Var ligger stenen", eller "Ge mig koordinaterna". Vad är det för sätt?

Vi som letar sten lägger ner mängder med timmar på att hitta sten. Karttydning och analyser, vi åker ut och kör runt mil efter mil i timmar. Man traskar i skogen, letar, fikar och finner. Det kan ta en timma eller åtta timmar en solig eller regnig dag tills man hittar ett bra block. Vi samlar på oss en hel del fin sten och sedan åker vi ut och borstar, som bara det tar en hel del tid och svett. Ska man då bara slänga iväg ett mess till nån okänd och säga var stenen ligger?

Vi delar med oss. Mängder. Det finns många fina stenar och problem som vi har delat på bloggar, toposajter osv.

Man ger inte bort en fin sten till vem som helst innan man själv, med vänner (nya som gamla), har borstat och njutit av frukten av alla timmars slit.

De flesta klättrare fattar som tur är och det är dom som hänger med och får njuta av en ny FA.

Kika på filmen längst ner i inlägget så fattar ni.

Förövrigt är det en jäkligt bra boulderingfilm!

 

"1% of the climbing population is the 90% of the development..."

Där nere ser man ju en liten sten!

Lilla jag och den branta väggen. Ett par riktigt fina linjer går att göra. Brant och hårt!

Blocket men den branta väggen till vänster.

En annan vinkel.

Branta väggen framifrån.

Baksidan på blocket. Brant även här. Flera riktigt coola poblem möjliga på alla sidor. Mumma!

Jag känner på en sloper och funderar på varför jag åker 8 mil för att känna på en sloper.

Hittar inget bra svar. Glad ändå och går vidare...

Titta och lyssna!



Det kommer mera....